Idag skulle min mamma fyllt 56 år.... tänker på henne och jag vet faktiskt inte vad jag känner men sorg är nog en känsla för nu rullar tårarna ner på kinden.Känslor är svåra att beskriva i ord tycker jag jag är nog mer för handling när det gäller att få någon att förstå vad jag känner. Det är svårt att greppa tanken att vi faktiskt aldrig kommer att ses igen men kanske är det inte så... jag hoppas.... att det inte är så...
Skriver ner dikten som vi satte på min mors dödsannons den dagen i januari 1995.
2 kommentarer:
Stor KRAM!
Jag beklagar sorgen :(
Skicka en kommentar